En del av mig är så fruktansvärt frustrerad över hur stängda människors ögon kan vara. Du får sanningen tryckt under näsan men du väljer att inte se? Varför?

Kan de va så att du tycker det är obehagligt och jobbigt och det stör din perfekta bekymmersfria vardag?

Jag tycker att ni borde skämmas. Skäms för att ni anser att obehaget du känner är värre än den bedövande smärta en trasig familj känner?

Du ser vad som sker, du hör folks historier. Du får även se källkritiska artiklar med styrkande dokument.

Stapeldiagram som visar den katastrofala ökningen bland omhändertagande av barn och unga.

Det är du som ser men vägrar ta det till sig som är de största problemet i denna fas av upplysning. Det är du som låter detta fortsätta.

Jag kanske låter hård just nu, men jag börjar bli less. Jag börjar bli trött. Efter att ha vetat hur socialtjänsten arbetat sen jag var 13 år och fortfarande 16 år senare så har vi inre kommit så långt.

Till och med er kära mainstream media berätta om detta men fortfarande ingen större reaktion.

Det är slut på denna fas av upplysning nu. Det är dags att gå till handling. Vi måste synas aktivt. De räcker inte att synas på internet.

Därför kommer 4M (moral mot missbruk av makt) arbeta för en slags samverkan. Där vi kan mötas från alla olika organisationer och tillsammans se vad vi kan göra. Vi kan även då fördela vad vi ska göra aktivt och sedan skrida till verket.

Känner du att denna samverkan skulle vara något för dig? Har du en grupp mot någon form av maktmissbruk som du skulle vilja representera i denna samverkan?

Tanken är att i denna samverkan så är vi all lika. Ingen står över den andra och skulle de va frågor vi är oense om så är de röstning som gäller.

Men det är dags nu.